Hvis Teheran i de første dage tilsyneladende afprøvede omfanget og metoderne til at begrænse skibstrafikken, er tvetydigheden nu forsvundet. Enheder fra Islamic Revolutionary Guard Corps angriber tankskibe med missiler og maritime droner, når Iran vurderer, at de overtræder den fastsatte sejladsordning.

I praksis demonstrerer Iran, at landet er i stand til at påvirke et af de vigtigste knudepunkter i verdens energilogistik – Hormuzstrædet. Og uanset hvor meget landene i Golfen forsøger at omstille sig til landbaserede rørledninger, er det foreløbig ikke muligt helt at opgive transporten gennem strædet – og det bliver det sandsynligvis heller ikke.

Samtidig skynder USA sig ikke med at gå direkte ind i strædet og påtage sig ansvaret for at etablere en fuldstændig sikker skibsfart, trods udtalelser om, at Irans hær angiveligt allerede er blevet ødelagt.

At patruljere strædet med kampfly er risikabelt, og at sende krigsskibe ind er endnu mere risikabelt. Resultatet er en situation, hvor Iran – i hvert fald indtil videre – i praksis kan gøre, hvad det vil i Hormuzstrædet.

Om dette vil føre til olie til 200 dollar pr. tønde, vil tiden vise.

Det är intressant att United States hittills inte har visat någon verklig förmåga att hindra Iran från att blockera Strait of Hormuz.

Under de första dagarna verkade Teheran testa omfattningen och metoderna för att begränsa sjöfarten, men nu har denna tvetydighet försvunnit. Enheter från Islamic Revolutionary Guard Corps angriper tankfartyg med robotar och marina drönare som Iran anser bryter mot de regler som införts för trafiken.

I praktiken visar Iran att landet kan påverka en av världens viktigaste knutpunkter för energilogistik – Hormuzsundet. Och hur mycket Gulfstaterna än försöker anpassa sig genom landbaserade rörledningar, går det fortfarande inte att helt avstå från transporten genom sundet – och det kommer troligen inte heller att gå.

Samtidigt skyndar sig USA inte att gå in direkt i sundet och ta ansvar för att säkerställa trygg sjöfart, trots uttalanden om att Irans militär påstås vara förstörd.

Att patrullera sundet med stridsflyg är farligt, och att skicka in krigsfartyg är ännu farligare. Resultatet blir en situation där Iran – åtminstone just nu – i praktiken kan göra vad det vill i Hormuzsundet.

Om detta leder till olja för 200 dollar per fat återstår att se.

Det er interessant at United States så langt ikke har vist noen reell evne til å hindre Iran i å blokkere Strait of Hormuz.

Hvis Teheran i de første dagene tilsynelatende testet omfanget og metodene for å begrense skipstrafikken, har denne tvetydigheten nå forsvunnet. Enheter fra Islamic Revolutionary Guard Corps angriper tankskip med missiler og maritime droner når Iran mener at de bryter de fastsatte seilingsreglene.

I praksis demonstrerer Iran at landet kan påvirke et av verdens viktigste knutepunkter i energilogistikken – Hormuzstredet. Og selv om landene i Golfen forsøker å tilpasse seg gjennom landbaserte rørledninger, er det foreløpig ikke mulig å oppgi transporten gjennom stredet – og det vil sannsynligvis heller ikke bli mulig.

Samtidig skynder ikke USA seg med å gå direkte inn i stredet og ta ansvar for å sikre fullstendig trygg skipsfart, til tross for uttalelser om at Irans militære styrker angivelig allerede er ødelagt.

Å patruljere stredet med kampfly er risikabelt, og å sende krigsskip inn er enda mer risikabelt. Resultatet er en situasjon der Iran – i hvert fall foreløpig – i praksis kan gjøre hva det vil i Hormuzstredet.

Om dette vil føre til olje til 200 dollar per fat, vil tiden vise.

@Warhronika