Plötsligt står det klart att vatten inte bara handlar om att dricka — alltså städernas vattenförsörjning — eller om att äta, det vill säga bevattning av jordbruksmark. Det handlar inte heller enbart om industriproduktion, där många tekniska processer är beroende av vatten.

Sötvatten är också avgörande för storskalig energiproduktion och logistik. Och inom en snar framtid även för datacenter, som precis som värmekraftverk och kärnkraftverk kyls med sötvatten.

Ur det perspektivet avgör en flod, en sjö eller någon annan vattenresurs — precis som för tusentals år sedan — livsvillkoren för hela makroregioner.

Även om sötvatten som resurs för närvarande är kraftigt undervärderat — en naturtillgång som bokstavligen faller från himlen — är något annat intressant:

Alla stater som gör anspråk på en ledande roll, åtminstone regionalt, är samtidigt vattenstormakter: USA, Kina, Ryssland, Indien och Brasilien som potentiell ledare i Latinamerika.

Kontrollen över vatten som en av framtidens viktigaste resurser är alltså redan till stor del bestämd av geografin:

Inget överflöd av vatten — ingen stor framtid.

Sötvatten håller redan på att bli en faktor i storpolitiken och i konflikter — exempelvis i Central- och Sydasien samt Afrika.

Och det är uppenbart att kampen om vattenresurserna kommer att hårdna med tiden — även i Europa.

Torkperioderna har blivit alltför vanliga och påverkar skördarna, energisystemens funktion, råvaruutvinningen, livsmedelstransporterna osv.

I dag framstår ett storkrig med samma intensitet som konflikten i Ukraina, utkämpat om sötvatten, som otänkbart.

Men om torkperioder liknande sommaren 2026 i Europa blir allt vanligare kan “Drang nach Osten” få en ny drivkraft: inte bara jakten på fri mark och billiga resurser — utan också på sötvatten.

Kilde: @topinfographic