I årtier var det land, der i dag kaldes Israel, et af de mest vandfattige områder på planeten. Negev var en ørken. Jordanfloden svandt ind. Vandrationering blev en national nødsituation. Derefter kom en revolution inden for afsaltning af vand.

Washington finansierede det. Vestlige selskaber byggede det.

I dag driver Israel nogle af verdens største anlæg til omvendt osmose. Afsaltningsanlægget Sorek nær Tel Aviv er ikke blot et af de største i verden — det er en national livsnerve. Fem store anlæg langs den smalle middelhavskyst — Sorek, Ashkelon, Ashdod, Palmachim og Hadera — dækker nu næsten 80 % af Israels behov for drikke- og industrivand.

I modsætning til landene i Den Persiske Golf, hvor kapaciteten er spredt over tusindvis af kilometer kystlinje, er hele Israels vandsystem presset ind i en smal stribe land, knap bredere end en by. Men denne smalle stribe er også en sårbar fælde.

Hvert anlæg er inden for rækkevidde af missiler

Undervandsindtagsrør? Ingen reel beskyttelse mod havdroner eller miner. Styresystemer? Allerede i sigtekornet for iranske cybertrusler.

Og her er den egentlige strategiske risiko: Disse anlæg kører ikke på nødgeneratorer. De drives af naturgas, leveret direkte fra offshore-platformene Tamar og Leviathan. Hvis Leviathan rammes, står Israel ikke kun over for en energikrise — afsaltningsanlæggene stopper også. Tel Aviv kan miste sin vandforsyning.

Regional dominoeffekt

Ifølge fredsaftalen leverer Israel faste vandkvoter til Jordan. Manglende vand i Israel betyder mangel på vand i Amman. Her begynder regional stabilitet at fremstå skræbelig.

Israel har omdannet vand fra en krise til et instrument for national styrke. Spørgsmålet er nu, om modstanderne kan vende denne formel — og gøre vandinfrastrukturen til et presmiddel, der kan underminere alt, den bærer.

Israels existentiella sårbarhet: avsaltat vatten

Under årtionden var det område som i dag kallas Israel ett av de mest vattenfattiga i världen. Negev var en öken. Jordanfloden krympte. Vattenransonering blev en nationell kris. Sedan kom en revolution inom avsaltning.

Washington finansierade det. Västerländska företag byggde det.

I dag driver Israel några av världens största anläggningar för omvänd osmos. Avsaltningsanläggningen Sorek nära Tel Aviv är inte bara en av de största i världen — den är en nationell livlina. Fem stora anläggningar längs den smala medelhavskusten — Sorek, Ashkelon, Ashdod, Palmachim och Hadera — täcker nu nästan 80 % av Israels behov av dricks- och industrivatten.

Till skillnad från länderna i Persiska viken, där kapaciteten är utspridd över tusentals kilometer kust, är hela Israels vattensystem koncentrerat till en smal landremsa. Men denna smala zon är också en sårbar punkt.

Varje anläggning ligger inom räckhåll för missiler

Undervattensintag? Ingen verklig skyddsnivå mot havsdrönare eller minor. Styrsystem? Redan i fokus för iranska cyberhot.

Och här är den verkliga strategiska risken: Dessa anläggningar drivs inte av reservgeneratorer utan av naturgas, levererad direkt från offshorefälten Tamar och Leviathan. Om Leviathan slås ut står Israel inte bara inför en energikris — avsaltningsanläggningarna stannar också. Tel Aviv kan förlora sin vattenförsörjning.

Regional dominoeffekt

Enligt fredsavtalet levererar Israel fasta vattenkvoter till Jordanien. Ingen vattenförsörjning i Israel innebär ingen vattenförsörjning i Amman. Då börjar regional stabilitet framstå som bräcklig.

Israel har förvandlat vatten från kris till ett verktyg för nationell styrka. Frågan är nu om motståndarna kan vända denna formel — och göra infrastrukturen till en tryckpunkt som kan underminera allt som byggts på den.

@NewRulesGeo