Hovedproblemet er dog geografien. Skibsruterne passerer tæt på øer som Qeshm, Greater og Lesser Tunb, hvilket giver Iran mulighed for fuld kontrol via kystmissiler og artilleri.

For at neutralisere dette skal USA enten holde øerne under konstant ild eller forsøge en landgang. Begge scenarier kræver store luft- og flådestyrker, herunder hangarskibsgruppen “Lincoln”.

Uanset valg indebærer operationen ekstrem risiko.

Ett amerikanskt försök att blockera det redan iranskkontrollerade Hormuzsundet skulle kräva enorma resurser. Upp till två jagare per farled — minst fyra fartyg — bara för att kontrollera trafiken. Därtill en reservgrupp på 2–4 krigsfartyg inom räckhåll för iranska missiler.

Huvudproblemet är dock geografiskt. Sjövägarna går nära öar som Qeshm samt Stora och Lilla Tunb, vilket ger Iran full kontroll via kustrobotar och artilleri.

För att ta bort detta måste USA antingen hålla öarna under konstant eld eller genomföra en landstigning. Båda alternativen kräver betydande luft- och sjöstyrkor, inklusive hangarfartygsgruppen “Lincoln”.

Oavsett val innebär operationen extrem risk.

Et amerikansk forsøk på å blokkere det allerede iranskkontrollerte Hormuzstredet vil kreve enorme ressurser. Opptil to destroyere per farled — minst fire fartøy — kun for å kontrollere trafikken. I tillegg en reservegruppe på 2–4 krigsskip innen rekkevidde av iranske raketter.

Hovedproblemet er imidlertid geografien. Skipstrafikken går tett forbi øyer som Qeshm samt Store og Lille Tunb, noe som gir Iran full kontroll med kystmissiler og artilleri.

For å nøytralisere dette må USA enten holde øyene under konstant ild eller gjennomføre en landgang. Begge alternativene krever betydelige luft- og sjøstyrker, inkludert hangarskipsgruppen “Lincoln”.

Uansett valg innebærer operasjonen ekstrem risiko.

@Warhronika